Han avkodar runornas budskap från forntiden

Att avkoda runstenar är Henrik Williams specialitet. Han är världens enda professor i runologi, som kan vara världens minsta akademiska ämne. Nu expanderar runologin i Uppsala. Samtidigt är Henrik Williams aktuell med en ny bok om Rökstenen, som bär på ett budskap från 800-talets Sverige.

Boken beskriver vägen till en ny tolkning av runinskriften på Rökstenen, som i 150 år har förbryllat forskarna. För två år sedan presenterades den nya tolkningen, som vilar på tidigare forskning men tar ett helt nytt grepp.

– Att forska på det här är som att ha tusen pusselbitar men det är bara hundra som ingår i pusslet. Jag tycker att det är häftigt att vara den första på 1200 år som faktiskt kan läsa och begripa Rökstenen, säger Henrik Williams.

Rökstenen restes på Östgötaslätten på 800-talet av småkungen Varin. Den ståtliga stenen mäter två och en halv meter över jord. På alla sidor av stenen finns runinskrifter och med sammanlagt 760 tecken är det världens längsta runtext. Fyra olika chiffer har använts.

Även utan chiffer är runinskrifter svåra att förstå. Runalfabetet har bara 16 bokstäver och meningarna skrivs utan mellanrum mellan orden, förklarar Henrik Williams.

– Det måste stämma språkligt och grammatiskt. Det går inte att pressa in vilka ord som helst, för orden ska hänga ihop i syntaktiska enheter, som det heter. Det ska bli meningar som blir vettiga och en berättelse som är konsekvent genomförd.

Genom att hitta paralleller till isländsk mytologi och två dikter i Eddan har Henrik Williams och hans forskarkollegor kommit fram till en helt ny tolkning av stenens innehåll – en berättelse om en sons död, men också om den sista striden mellan Oden och Fenrisulven och en klimatkatastrof på 500-talet.

– Det är inte jag som ska avgöra hur trovärdigt detta är, men det är i alla fall en koherent tolkning. Det hänger ihop, säger Henrik Williams.

Hela 80 procent av världens runstenar finns i Sverige, men intresset för runorna är större utomlands. Det handlar om hemmablindhet, menar Henrik Williams, något han själv led av som student.

– Jag hade sett runstenar och läst runologi här i Uppsala och tyckte att det var ganska likgiltigt. Det var när jag kom till ett amerikanskt universitet för första gången, som en professor fick mig att inse hur unikt det här är.

Från början var han mest intresserad av själva språket och skrev sin avhandling om en runa, som kan ha uppemot åtta olika ljudvärden och användes för att datera runskrifter. Det visade sig dock inte fungera så bra, visade Williams forskning.

I början av 90-talet deltog han i ett projekt om Sveriges kristnande, där fokus inte var på språket utan på vad runinskrifterna säger om Sveriges kristnande.

– Det var min räddning för jag tvingades in i ett annat synsätt. Sedan har jag mer och mer gått in för att det viktiga är texterna och vad vi kan lära ifrån dem. Språkvetenskapen är för mig mest ett redskap att avkoda dem.

Det stora intresset för runor och runologi i USA har Henrik Williams mött upp med tio föreläsningsturnéer under 2010-talet. Ett av resultaten blev en donation till världens enda professur i runologi, som Henrik Williams tillträdde i april. Samtidigt gjordes en strategisk satsning vid Uppsala universitet, så nu ska en biträdande lektor anställas. Vid institutionen finns redan runologen Marco Bianchi, så snart blir de tre.

– Vi blir det nya runforskningscentret i världen. Jag har haft sex doktorander som spridit ut sig i världen och det är kul. Det finns runologer i Danmark, Norge, Tyskland, England, Österrike och Schweiz. Där det finns runinskrifter finns det också forskning.

Framöver kommer han att ha fokus på att undervisa och få fler doktorander, men också olika samarbeten. Till exempel med American Association for Runic Studies som flera gånger besökt Uppsala. I samarbete med Riksantikvarieämbetet och Länsstyrelsen ska runstenarna i universitetsparken rengöras.

– Tanken är att vi ska ta en av stenarna och flytta in den i Gustavianum när museet öppnar efter renoveringen. Turisterna som kommer in på Gustavianum frågar ofta: ”Var har ni originalen?” De kan inte tro att vi låter tusenåriga originalkonstverk stå ute i det sura regnet, men det är precis vad vi gör.

Han hoppas också på att Uppsalaguiderna ska börja berätta mer om runstenarna när de guidar i Uppsala.

– Det räcker inte med en liten skylt som berättar exakt vad det står på stenen. Man måste berätta storyn runt om. Det här är en portal in i det förflutna, där man får reda på hur folk pratade, vad de tänkte och vad de bar för namn.

Enligt den nya tolkningen handlar inskriptionen på Rökstenen inte bara om en sons död. Den handlar också om en klimatkatastrof på 500-talet, då solen förmörkades och det blev missväxt i elva år. Texten berättar om den sista striden då solen slukades av Fenrisulven men också om ”solens dotter” som ger hopp för framtiden. Vad kan vi nutidsmänniskor lära oss om texter som denna?

– Att vi är så pass lika, vi har i princip samma dödsföreställningar som de hade då, och att vi söker tröst. Det är ett väldigt vackert språk. Det visar också hur viktigt det är med texter som återupprepas gång på gång. Idag är det inte dikter utan sångtexter som har ersatt runinskriptionerna som kulturellt uttryck, säger Henrik Williams.

Annica Hulth